[page] 3

Darwin on vivisektionen.

Senast hitkomna numret af Times innehäller följande bref från den store engelske vetenskapmannen Ch. Darwin till prof. Frithiof Holmgren i Upsala. Brefvet är föranledt deral att i Sverige en liflig rörelse mot vetenskapliga experiment på lefvande djur framträdt och funnit förord äfven af riksdagen. [1]

Down, Beckenham, d. 15 april 1881.

M. h. i anledning af ert artiga bref af den 7 dennes, fär jag svara, att jag icke har nägon obenägenhet att uttala min åsigt i fråga om rätten att anstäla experiment på lefvande djur.

Jag begagnar detta uttryck såsom mera korrekt och mera uttömmande än uttrycket vivisektion. Ni eger full frihet att använda detta mitt bref på hvilket sätt ni finner lämpligt; dock skulle jag önska, att om det kommer att offentliggöras, det då må i sin helhet blifva återgifvet.

Jag har under hela mitt lif varit en varm förespräkare för meusklighet mot djur, och jag har i mina skrifter gjort hvad jag kunnat för att inskärpa denna dygd. För åtskilliga år tillbaka, då agitationen mot tysiologerna började i England, påstods det, att de här i vart land gjorde sig skyldiga till omensklighet och vållade djur gagnlösa lidanden; och jag kom då till den öfvertgelsen, att det kanske vore klokt att fä en lag i fråga om denna sak. Jag tog derförverksam del i försöken att få i parlamentet genomdrifvet ett förslag, som skulle hafva undanröjt alla befogade anledningar till klagomål, på samma gång det skulle hafva lemnat fysiologerna fria händer att fullfölja sina forskningar - ett förslag, vida skildt från det, some sedermera blef lag.

Jag bör tillägga, att sakens undersökning intör en k. kommission visade, att anklegelserna mot vära engelska fysiologer voro falska. Men af allt, hvad jag hört, fruktar jag emellertid, att man i nägra delar at Europa tar föga hänsyn till djurens lidanden, occh är detta fallet, skulle jag vara glad att frän hvarje sädaant land få höra tals om en lag mot omensklighet. A andra sidan vet jag emellertid, att fysiologien icke har någon möjlighet att gå framåt utan anställande af experiment å lefvande djur, och jag är på det djupaste öfvertygad derom, att den, som lägger hinder i vägen för fysiologiens framåtgående, den gör sig skyldig till ett brott mot menskligheten.

En hvar, hvilken kan påminua sig, såsom jag kan det, vetenskapens ståndpunkt för ett halft århundrade sedan dess gjory oftantliga franstag och att han nu utvecklar sig med oupphörligt växande hastighet.

Hvilka de förbättringar i läkekonstens utöfning äro, som direkt kunna tillskriftvas fysiologiska forskningar, det är enfråga, som engentilgen blott kan diskuteras af fysiologien redan gjort.

Härmed må emellertid vara huru som helst, ingen, som icke är djupt okunnig on hvad vetenskapen uträttat för nenskligheten, kan hysa det ringaste tvifvel om det oberäkneliga gagn, som bädanefter icke blott menniskan, utan äften de lägre djuren skola draga, af fysiologien.

Se blott t. ex. de resultat, till hvilka Pasteur kommit i fråga om upphofvet till några af de mest elaskartade sjukdomar och af hvilka resultat djuren i främsta rummet skola hafva större gagn än menniskan. Och må man komma i håg huru måmga lif och hvilka fruktans värda lidanden blifvit besparade genom den kunskap om parasitmaskarne, som vunnits genom Virchows och andras experiment på lefvande djur, i en framtid skall något hvar förvånas öfver den otavksamhet, som man, åtminstone i Enlgand, visat dessa mensklighetens välgörare. Hvad mig sjelf beträffar, så tillåt mig försäkra, att jag ärar och alltid skall ära en hvar, som för fysiologiens ädla vetenskap framåt.

Er trofaste

Charles Darwin